parame

Att sitta på en brygga och titta på åskväder kanske inte låter som världens smartaste idé, men mysigt var det. 
Om man nu bortser från Linas självmordsmusik och Saras "SERIÖST, jag vill hem nu!". Tyvärr var regnet tvunget att skölja över oss. Fast trots att det regnar så är det varmt regn, underbara sommar! 

Hur tråkig är inte jag som inleder ett inlägg med väder? Fast det var på riktigt mysigt. 
Det som snurrar runt i mitt huvud nu är inte mycket mer än nagellack, håruppsättningar, vin och lång, lång, kort, kort. Snart är det nämligen dax att göra mig vacker och dra på mig min balklänning. Det vankas nämligen bal i morgon. Är så himla förväntasfull, inte var dag man går på bal. 

Så god natt folket, nu ska jag drömma mardrömmar om hur jag spiller vin på min klänning, snubblar ur bilen och vrickar foten när jag försöker dansa. 

Ljuvliga årstid! Min dag började åt helvete och avslutades med en kvällsrunda tillsammans med finaste Evelyn. En promenad där man klockan sent på kvällen fortfarande inte fryser i sitt linne. Hur kan folk längta efter vintern? Jag vägrar att tillbringa hela nästa vinter i Sverige, vägrar!  

Jag tänker på det där med framtiden ganska ofta, lika väl som jag längtar så jag spricker är jag livrädd. Livrädd att livet inte kommer leva upp till mina förväntningar, livrädd för att jag inte ska våga följa mina drömmar. Absolut livrädd för att bli fast här. 

Det finns så mycket jag vill göra, så mycket att se och uppleva. 
Många gator att ramla fram på, massor av nya dansgolv och söta pojkar att utforska, så många upplevelser och så mycket att göra. Hur ska man hinna med allt under ett liv? 

Jag måste bara ta tag i livet just nu, ta mig igenom skolan och sedan försöka njuta ordentligt av alla roligheter som väntar. Jag har inte tid att vänta på att livet ska börja, livet är trots allt här och nu.

Jag önskar att jag inte var så feg. Önskar att jag vågade känna efter, lyssna på vad jag vill och låta honom veta. Huvudet är så fullt med tankar och känslorna får det att kännas som om det bara bubblar under min hud. 
Vill inte känna efter, allt skulle vara okomplicerat. 
Känslor i överflöd är inte okomplicerat. 

Vill kunna skriva, vill kunna tänka, vill kunna förstå, vill kunna njuta. 
Mest vill jag bara vara nära, kyssas till man inte kan andas längre, somna på någons bröstkorg och vakna upp nära, nära, nära! 


Istället tillbringar jag tiden med att titta på kärleksfilmer, andas sommarluft och låtsas som om jag inte känner något. Känslor är överskattade. Kärlek är överskattat. Ensam är stark, eller hur var det nu egentligen?

Idag är jag upprörd!
Jag är ledsen över hjärntumörer, hjärtfel, rasism och diskussioner på låg nivå. 

Det finns nog med tankar för att kunna fylla en hel bok idag. Nog med känslor för att göra en långfilm. Fast jag känner mig matt, så otroligt matt i både kropp och själ idag så jag lämnar det såhär. 

Ta hand om varandra!
Man vet aldrig när tiden tillsammans tar slut.

Hej kära vänner!
Livet flyter på och lusten för att skriva har vart rätt obefintlig på sistone, brukar bli så när jag är glad. 
Trots stressen över skolan så infinner sig något lyckorus över mitt liv. Jag tar snart studenten och solen har skinit flera gånger den här veckan. Då måste man vara lycklig! 

Skrivandet är fortfarande inte på topp men tänkte låta er få följa med på mitt liv den här veckan genom min allt för spruckna mobil.




Veckan började med valborg, en rätt bra start måste jag säga. Jag snubblade runt i klackar och skjorta i Forssjö, ja ni hörde rätt, Forssjö av alla ställen i världen. 




Veckan fortsatte sedan med speedway, sommarvärme och 40 års firande.
Jag kan helt klart inte klaga!

Förstår inte varför jag envisas med att göra saker jag vet att jag kommer ångra. Saker jag vet att jag kommer lida mer av än vad jag kommer få ut något av det. 

Ibland blir jag bara så trött på mig själv.

Idag är det tre år sedan det som inte får hända inträffade och ett allt för ungt liv slets bort från denna jord. 
Alltid saknad - Aldrig glömd
Alla mina tankar går till honom och hans fantastiska familj idag. ♥


Redan nu känns tanken på att sova tung. Det tar emot att veta att jag ska krypa ner helt ensam i min allt förstora säng. Egentligen så har jag vant mig vid min toma säng, men när man natten innan fått somna med huvudet vilande på hans bröstkorg till ljudet av lugnande hjärtslag så tar det emot att sova själv. 

Det är det jag kan sakna mest med att ha ett förhållande, att somna bredvid någon fin och vakna upp med hans armar tätt intill. Förhållande passar inte in i min värld nu men jag vet att den dagen jag känner mig redo igen kommer jag njuta något otroligt av det. Njuta av tryggheten och kärleken som faktiskt finns i ett stabilt förhållande. 

Jag behöver nått att skriva om

Ytterligare en helg har rusat förbi, det enda som är kvar av den är konstiga blåmärken och lite spår av ångest. Nej, ångest är kanske fel ord men jag väljer helt klart att göra saker på fyllan som jag kanske inte hade gjort i nyktert tillstånd. Egentligen ångrar jag ingenting, har egentligen inget att ha ångest över men på något vis har jag nästan dåligt samvete. 

Det känns som jag ljuger och luras, som jag för honom bakom ljuset. Förstår inte varför, för jag tror inte ha bryr sig ett dugg. Han har inte ens rätt att bry sig, men ändå, ändå så undrar jag vad han skulle säga om han visste. Kanske vill jag att han ska bry sig? Kanske vill jag bara att någon bryr sig. Det kan vara så att ensamheten driver mig till vansinne. Jag har aldrig vart bra på det där med ensamhet, aldrig någonsin vart bra på att bara vara jag. 

Jag är faktiskt mycket bättre nu än vad jag någonsin vart. Inte bara tryggare i mig själv utan även gladare nu än på länge. Saker jag borde göra har mer och mer bytts ut mot sådant som jag känner för just för stunden. Det är en fantastisk känsla, men det är något som stör mig. Jag skrivet trots allt igen, det är inget jag gör om mitt huvud inte innehåller lite för många tankar. 

jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig

Så finaste du, fortsätt röra om i mitt liv. Det får mig att göra saker jag tappat lusten för. Fortsätter det såhär kan varje Melissa Horn-låt passa in i min värld av förvirrade känslor!

Ingen har missat vilken dag det är idag. Var och varannan statusuppdatering på facebook handlar om kärlek och resten handlar om hatet till denna uppblåsta dag. 

Jag som singel borde kanske tycka illa om allt kärlekstrams. Trots det kan jag  faktiskt inte vara annat än lycklig idag, delvis är jag medveten om vilka fina vänner jag har och delvis så tog jag körkort idag. Kan inte med ord beskriva hur bra det känns nu när all stress har lagt sig. 

Tanken med en dag för kärlekens skull tycker jag känns fint, varesig jag har pojkvän eller inte. Klart jag kan sakna någon att pussa på och gosa med, men jag överlever ändå. 


Har man människor likt henne omkring sig borde man känna sig lyckligt lottad ♥

Dom säger att du är kall som is men ingen har sett hur du lyser och sprakar när vi släcker och låser in oss och är nära

Jag står fast vid att fina söndagskvällar istället orsaker måndagsångest. Lite kan det bero på paniken över biologin som jag stenhårt kommer misslyckas med imorgon, viktig är den dessutom. Jag orkar inte, jag vill inte och ingenting fastnar. Inte blev det bättre för att jag lyckades klicka ner min sammanfattning utan att spara den självklart. 

Får försöka fokusera på att gårdagen var fin och att jag är ledig på onsdag.

Dum nog som jag var glömde jag bort att brodda Alfson innan dagens ridtur. Till stor del av turen fick han gå på långa tyglar i både trav, galopp och i skritten. Jag lät honom helt bestämma när det gick att öka och när man behövde ta det lugnt för att kunna hålla balansen. Ett jobb han skötte utmärkt och jag kände mig helt trygg med att låta min klump se till att jag tog mig fram säkert. 

Men, när vi kom ut på isgatan där han inte hade en chans att balansera med mig på ryggen utan att jag fick kasta mig av i farten. Så litade han på mig. Han följde mig trots att han inte kunde stå stilla utan att halka runt. Min stora polle försökte gå så nära mig som möjligt för att få stöd och vägledning. Han sökte skydd hos mig som är flera hundra kilo lättare än honom, hos mig som är nästan tio cm kortare. Det kändes lite vackert att han litade lika blint på mig som jag innan litade på honom. 

Han är fantastisk min röda kärlek!

Har ägnat natten åt att tycka synd om mig själv. Min mage har bråkat mer än på länge och jag har haft så ont att jag legat och gråtit. Jag är så trött på den att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Tack och lov så känns det bättre redan nu och förhoppningsvis kommer jag fortfarande kuna ägna kvällen åt idolfinal, Finaste Lina och åt att passa småsyskon. 

Funderar på om det börjar bli tid för att ta sig upp ur sängen, jag har nämligen legat här sen jag insåg att skolan inte skulle vara något alternativ idag. Jag tänker strunta i att den här fredagen inte började så bra och se framåt istället. Det kommer bli en fin kväll och resten av helgen kommer bli minst lika bra!